Bemötande.

Inskickad av: Undrande. (2011-03-17, Ref.nr N46299)

Har du blivit illa bemött pga din hiv-status ngn gång?
Om du har det vad tror du det beror på?
Okunskap, rädsla elller?

Steve Sjöquist, svarar:

Ett rakt och tydligt svar är JA och det delar jag med de flesta som öppnat sig för andra och har mött både rädsla och okunskap.
När jag fick mitt hivbesked 1987 fanns det så långt fler obesvarade frågor och gåtor kring sjukdomen och det gjorde människor rädda. Det är allmänmänskligt att vara rädd inför det som är okänt och det drabbade givetvis oss som var bärare av denna sjukdom. Det var en mycket obehaglig känsla och tänka att veta att om man berättade om sin hivstatus så skulle det utlösa rädsla hos människor. Jag kommer ihåg så tydligt att jag kände mig mycket utsatt. Idag, många år senare med ett långt liv med hiv har jag kunna formulera mig att rädda människor också kan vara farliga människor. Därför är det viktigt att vi talar öppet om det som skrämmer oss och det är i öppenheten och i kommunikationen som vi kan hitta både kunskap och förståelse.

Med åren har jag lärt mig att också förstå att min egen rädsla för att väcka rädsla hos andra är en viktig del i bemötandefrågan och idag vet jag att om jag är trygg med mig själv så blir nödvändigvis inte andra rädda för mig. Jag utgår från att människor kan ta mitt förtroende när jag berättar om min hiv. Det funkar! Men det har varit en lång resa dit och jag kan fullt ut förstå nysmittades rädsla för att bli illa bemött på grund av rädslor och okunskap hos sin egen familj, vänner och arbetskamrater. Hiv väcker känslor på många plan.
Det som berör mig riktigt illa är att inte sjukvården fullt ut är en trygghet för oss med hiv. Fortfarande finns rädslor och okunskap kvar där konsekvenserna blir ett dåligt bemötande. Jag bor och lever i Stockholm där det finns många människor med hiv så där finns en större erfarenhet av möten med sjukdomen. Man blir så övergiven och ensam när man blir utsatt för rädsla och okunskap, det gör ont ända in. Det värsta är ju att de flesta människor som visar rädsla ofta inte är elaka människor utan bara rädda.
I min nya bok fotspår har jag skrivit en riktigt kryddad berättelse om rädsla som ger ett dåligt bemötande.
Jag vill trots allt fortsätta att tro på människors förmåga att förstå och hantera rädslor, att vi kan stilla oss när vi blir rädda eller osäkra och inte låta rädsla och okunskap gå ut över andra.

Vem svarar?

Steve SjöquistSteve Sjöquist lever med hiv sedan drygt 20 år tillbaks. Han är föreläsare och författare och har under hösten 2010 utgivit sin tredje bok, " Fotspår – om hiv och om att leva". Steve har tidigare skrivit böckerna, "Mötet", om existentiella frågor i arbetet med barn- och ungdomar med funktionshinder, "Livsfrågor", som handlar om hans liv som hivpositiv, och boken "Innanför", som är en samling berättelser som handlar om hur hiv har påverkat olika människors liv. Han har stor kunskap genom sitt arbete med hivfrågan och lång livserfarenhet av att leva med hiv.

Ställ en fråga

Frågor och svar: Senaste frågorna