Bitterhet?

Inskickad av: Bo F (2011-05-13, Ref.nr N46751)

Jag har läst dina böcker och undrar hur du bär dig åt för att inte känna bitterhet över livet och din sjukdom?

Steve Sjöquist, svarar:

Det är en bra fråga du ställer och jag vet säkert att mina böcker uttrycker kamp och tilltro och att jag är stolt över att jag orkat leva med min sjukdom i snart 24 år. Men att säga att jag inte känt bitterhet mot livet och min livssituation vore att ljuga. Vissa perioder under en lång tid när jag var sjuk tog hårt på både fysiska och psykiska krafter. Jag vet hur det känns att känna bitterhetens smak i munnen. Även när jag fick mitt besked 1987 kunde jag smaka på tankar av att livet är orättvist och att fråga, varför just jag?
Jag medverkade på en stor konferens som anordnades av Karolinska Institutet och där formulerade jag mig att det krävs ett hårt arbete för att inte bli ett offer. Personligen tror jag på att man måste arbeta mycket med den tanken om man råkar utför något svårt som i mitt fall att bli hivpositiv. För mig handlar det om att jag steg för steg lärt mig en strategi att inrätta mig efter olika situationer och att lära mig leva med tidsaspekten; här och nu. När jag fick mitt hivbesked trodde jag att jag skulle dö snabbt men jag gjorde ju inte det och då lärde jag mig att ta en bit i taget. Jag gjorde korta planer för mitt liv och tänkte att jag inte kunde oroa mig för det som inte hänt ännu. Det är svårt att förklara men jag tränande mig på att leva "här och nu". Det kan låta som en klyscha men det går. Sedan kommer dagar av oro och rädsla men jag låter dem komma därför att jag tror det gäller alla människor och det är en tröst för mig. Dessa tankar delar jag med alla människor. Att se med bitterhet på livet är tärande både för sig själv och inte minst för andra runt omkring. Jag har också lärt mig att se mitt liv i ett större perspektiv och att andra runt mig också kan ha det svårt. Det krävs ett hårt arbete inåt för att inte bli bitter och ett val av att välja hur man vill se på sitt liv i ett sammanhang.Det finns inga lätta vägar att gå men jag tror på att kommunicera med andra människor om både glädje och sorg och att om och om igen hitta riktning av nyfikenhet på livet och vilja leva. Ett stort problem idag för många som lever med hiv är att de är tysta om sin livssituation, att de med tid blir väldigt ensamma trots ordnade yttre liv. En stor ensamhet med stängda dörrar som leder till en bitterhet till livet.