Hiv: från 100 procent dödlighet till en kronisk sjukdom tack vare bromsmediciner

Forskare på MSD var bland de första att upptäcka och utveckla mediciner för hiv och aids. Nya läkemedel och framgångsrik forskning gör en viktig skillnad för den enskilda patienten.

1987 kom det första läkemedlet mot hiv

Först 1987 kom det första läkemedlet mot hiv. Men man fann, efter flera års uppföljning av patienter som behandlades med enbart detta läkemedel, att behandlingen inte gav de resultat man hade hoppats på. Medicinens effekter kunde inte heller följas på ett pålitligt sätt och det fanns få läkemedel att tillgå. Man visste inte heller att hiv är ett mycket föränderligt virus, som hela tiden uppstår i nya skepnader och former, och på så vis lätt blir resistent (motståndskraftigt) mot behandling.

I mitten av 1990-talet utvecklades en metod för att kunna mäta virushalten i blodet hos hivpositiva. Man visade också att en hivinfektion utvecklas på ett annorlunda sätt än man tidigare trott. Idag vet man att det vid en hivinfektions början utvecklas ett mycket stort antal viruspartiklar och att det finns ett stort antal infekterbara celler vid denna tidpunkt, för än har inget immunförsvar utvecklats mot sjukdomen. Efter tre till nio månader har immunförsvaret tvingat ned virusproduktionen på en lägre nivå och ett jämviktsförhållande, ett så kallat "steady-state", inträder. Ju fler viruspartiklar som finns i blodet, desto fortare kan sjukdomen försvaga kroppens immunförsvar.

Hivläkemedlen är en av 1900-talets största medicinska upptäckter. 2008 belönas forskningen kring hiv och livmoderhalscancer med nobelpriset.